Sally Hansen

Som den ytliga människa jag är (heh) måste jag komma med ett tips. Jag har alltid haft världens mest svaga, sköra naglar och risiga nagelband. No more. Mirakelkuren jag köpte i england har gjort nagelbanden som nya och naglarna hårda. Nu kan jag till och med klia myggbetten, utan att ta hjälp av linjal eller annat lagom vasst, då jag har långa, hårda naglar!

Pupsigt värre

Det här skorna, mina vänner, är orsaken till att ett ord som pupsigt finns och används i den finlandssvenska vokabulären. Åtminstone i Raseborg. Dom är så otroligt snygga, fina, söta och valfritt-positivt-laddat-adjektiv. Bäst av allt? Nå, dom är ju mina förståss. Skavsår, så in i det gröna, men who cares anyway?

Örhängen och tår

Örhängen. Jag får ofta frågan om varför jag så sällan använder örhängen när jag nu en gång har hål.
Såhär ligger det till:
Anledningen till att ha örhängen är ungefär den samma som till att man har lilltår. En lilltå är till för att hitta höga trösklar och stolsben med, samtidigt som de alltid är ivägen då man bär skor, vilket händer rätt så ofta. Örhängen är ungefär till för att man ska märka att man hållit på att glömma sin halsduk då det plötsligt inte finns något för hängena att fastna i. Utöver det är de enbart obekväma och ivägen då man t.ex. har hår på huvudet. Det har jag också mest hela tiden faktiskt.

Enda skillnaden mellan örhängen och lilltår är egentligen att örhängen kan vara snygga, lilltår är sällan det. Idag har jag örhängen, som färgmatchar min top, som färgmatchar mina skor. (stilpoäng, tack!) Jag har också ont i örsnibbarna, knutar i håret och skavsår på lilltån!

Dagens irritationsmoment

Till yrket är jag bokförare, och i den branschen finns byråer i alla former och storlekar. Det finns små seriösa byråer och större seriösa, men tyvärr också oseriösa i båda kategorier. Jag har spenderat gårkvällen och morgonen med att granska (läs: rätta) en deklaration som helt tydligt gjorts på en av de byråer som inte är så seriös.

Visst är det meningen att man som kund rakt av ska kunna lita på att jobbet blir gjort rätt, utan att för säkerhetsskull behöva anlita någon annan ekonomikunnig för att kolla att allt stämmer? Jag tycker det drar ner förtroendet för hela branschen då det verkar finnas så mycket ointresse och slarv. En bokförare ska jobba för att allt ska bli rätt samtidigt som man ser åt det bästa för kunden. Det försöker åtminstone jag göra.

Det här väcker också en större fråga. Jag tycker nämligen man märker av sådant här i många yrkesgrupper. Har yrkesstoltheten i stort försämras? Arbetar man enbart för lönen utan att bry sig om resultatets kvalitet?

Härmed loggar den bittra filosofen ut för idag.

Byggmästaren

Igår var projektet att bygga ihop ett växthus med föräldrar och sambo. Om du hör till dem som brukar klaga över Ikeas jobbiga anvisningar, don´t! Det här var det mest krångliga jag någonsin sett, inte ens siffrorna var det de såg ut att vara på pappret. Det var i alla fall riktigt kul att försöka bygga ihop detta problemlösningskrävande plasthus, men vi hade trott det skulle ta ca 2 timmar. Efter ungefär 6 timmar ansåg vi oss besegrade och sökte oss hem under täcket med växthuset halvfärdigt i garaget. Resultatet? Ett halvt växthus, drömmar om växthus och första tanken imorse: Växthus. Jag tror att de som konstruerat detta höckel var bittra på livet och vill driva folk till vansinne. Men, jag vinner. Vänta bara!

Efterlyses: Yllesockor och vantar

Det känns som att blodet ännu heller inte har börjat strömma till ordentligt till tår och tummar. Höll dem så hårt igår till ishockeyn så de förfrös, tappade känsel och ramlade av. Ungefär. Och fifan vilken snuskigt härlig match. Joensuu, you rock my socks!

Gårdagens andra höjdare var om möjligt ännu bättre än ishockeymålet då det var 8 sekunder kvar. Jag kom äntligen ner under ett viktmål som hägrat länge, länge. Känner mig sanslöst duktig och glad! Kanske jag faktiskt kommer våga vara "mumin i en bikini" i sommar. Vackert blir det inte, men det skulle vara ett stort steg för min egen självkänsla!

Jag kan ha blivit vuxen

Här är några tecken på att jag eventuellt blivit vuxen till sist, trots allt.

- Jag går iklädd i kavaj, en helt vanlig dag.
- Jag har lärt mig äta saker som tonfisk och fetaost. Hatade båda då jag var liten.
- Jag kommer till jobbet tidigare än jag behöver på morgonen.
- Jag stiger upp 5.00 (am) alla dagar.
- Jag dricker alkohol endast på helger. Inte onsdagar.
- Jag säger saker som "reviderad balansbok bokförd enligt god bokföringssed" nästan alla dagar utan att finna det det minsta konstigt. Nå okej, lite då.

Den nästsista punkten kan jag möjligen ta tillbaka när solen börjar lysa på mina intorkade ungdomsspillror som ännu kan finnas kvar bland med de gråa hårstråna.

Mästerkocken i stövlarna

Hade fint middagsbesök. Maten intogs både på och under stolen, och då var det inte ens alkohol inblandat. Middagsgästen med stort E, var lillkillen på drygt 2 år. Den här mästerkocken kan minsann laga mat i en tvåårings smak. Antar också att dammråttorna har tiggt fiskpinnar så mycket de hann, vågar knappt titta under bordet. Har någon en hund som vill komma och dammsuga min matta i jakt på föda?

Senaste nytt från skrivbordet

Jag känner att jag nyss kommit upp mig rejält i karriären. Närmare bestämt en sadelstol och förhöjd bordsyta på hela 12 cm. Nu kan jag i alla fall dingla med benen om ja känner att jag behöver röra på mig på arbetstid. Jag är inte bitter. Alls.

I alla fall, man kan väl antagligen då konstatera att man befinner sig på toppen av sin karriär? I alla fall så högt som man kommer, från golvet.

Hejdå sjukt i ryggen, dig kommer jag inte sakna det minsta!

Välkommen in

En vän frågade om min blogg har dött ut. Det har den sannerligen. Det här blir ett försök att återuppliva bloggandet, på en ny fräsch sida. Mina bloggar tenderar se ganska trista ut, så redan där gör vi en skillnad nu tycker jag.

Mitt liv går ganska långt ut på att försöka få in pengar genom att slita hund vid skrivbordet på jobbet, försöka få bort det sega fläsket som utan pardon satt sig runt midjan (och all annanstans också) samt ta hand om vänner och familj på bästa möjliga sätt. Någonstans där emellan borde jag också försöka hålla boende och andra tillhörigheter i skick. Lyckas med varierande framgång.

I det nya namnet försökte jag vara lite vitsig. Den förra bloggen hette "Tankar från soffhörnet".

Jag hade tänkt mig att försöka blogga om allt och inget, oftast tenderar det bli inget. Välkomna hit, och intresserar det inte, tack för att du kom, ännu trevligare att du for! (skojja bara)