måndag 15 december 2014

Skäms latmask!

Det är redan flera veckor sedan PT-projektet tog slut och tyvärr får vi väl säga att det på sitt sätt var bra tajmat, på ett annat inte.
Under den sista veckan drabbades jag nämligen av en inflammation i tumsenan/handleden som effektivt hindrade mig från att styrketräna. Den veckan höll jag ändå igång med promenader och joggingturer men den påföljande veckan brast motivationen. Innan veckan var slut hade jag dessutom dragit på mig en seg förkylning.

Vips hade 3 veckor dragit förbi med bara några futtiga jogging/promenadrundor. Efter det har det varit mer än lovligt svårt att komma igång igen. Jag gjorde ett styrkepass förra veckan, vilket var både roligt och rejält jobbigt (de facto hade jag redan hunnit tappa massor av styrka! :'( ). Framförallt resulterade det i en grym träningsvärk, faktiskt såpass illa att ytterligare några dagar gick åt till att bota den, och sedan "kom alla julbestyr i vägen" och resten av veckan gick igen i vilans tecken.

Det är inte likt mig att ursäkta bort träningen på det här viset. Igen är det bevisat att det för mig är väldigt farligt att inte kunna träna på några veckor, för jag kommer ur rutinen och får svårt att komma igång igen. Det äckliga, blåsiga skitvädret gör inte lusten att gå i idé mindre heller.. Helst hade jag ju velat lägga mig under en filt och bara pimpla varm glögg..

Nu har jag i alla fall erkänt mina synder, och ska verkligen försöka hitta tillbaka till min rutin. Bara för att jag inte längre har en PT så måste jag som tidigare kunna fortsätta hålla igång själv. Tyvärr har jag också haft lite personliga motgångar på senare tid, vilka har bidragit till motivationsbrist och ibland också tröstätande. Nu har jag dock bestämt mig för att göra en helomvändning och göra något bra av det här istället. Nu vill jag bli påmind om hur härligt det är att träna, i synnerhet känslan efter ett urbra pass eller ett nytt rekord och också den där härliga träningsvärken som bevisar att man gjort något bra.

Varför vänta till nyår då man kan "nystarta" en helt vanlig, blåsig, äcklig måndag i december. Verktygen har jag ju, jag måste bara komma igång igen och inse att jag klarar mig också på egen hand, för min egen skull.

måndag 17 november 2014

Muskeltest - resultat

För att testa konditionen har jag sprungit coopertest, men också muskelstyrka har testats. Del två gick av stapeln under förra veckan. Testet var "hemgjort" så att min PT valt ut lämpliga övningar för mig. "Hemgjort" betyder att det inte fanns några referensvärden att jämföra med efter det första testet, men det andra testet visade förbättringar jämte tidigare test. I tid är det sex veckor mellan muskeltesten.

Den första övningen var armpressar som jag gjort mot upphöjning. Det lär ska vara bättre att hålla kroppen rak istället för att göra armpressar med knäna i golvet. Om kroppen ska vara rak orkar jag dock inte göra strikta mot golvet, i alla fall inte tillräckligt många för att få till ett vettigt testresultat. Därför lutar jag mot fönsterbrädet istället för golvet. Här blev det en riktigt trevlig ökning på 9 repetitioner. Från 22 till 31. 



Rodd i TRX gav en ökning på fem repetitioner. Från 7 till 12. Nästan dubbelt upp!

Plankan undkommer jag tydligen aldrig. När jag började PT-projektet angav jag en minut i planka som ett av mina träningsmål.Det träningsmålet har varit krossat en längre tid, men "plågan" fortsätter. I test ett stog jag 72 sekunder, nu 90 sekunder.

Ryggresningar i ställning är en övning jag själv anser mig vara ganska duktig på. 27 stycken gjorde jag första gången, med 2,5 kgs tilläggsvikt. Nu var antalet 32 med samma vikt. 

Den sista, och i mitt tycke värsta, övningen var jägarvilan. Seriöst - vadå vila? När det värker och bränner i varenda liten fiber i benen efter bara en liten, liten stund. Futtiga 87 sekunder i test ett, nu 121 sekunder. 



Det verkligt glädjande var att alla resultat förbättrades, procentuellt sett rätt mycket till och med. Och på rätt så kort tid. Det kan kanske tilläggas att jag inte alls övat på vissa av övningarna. Jägarvila har jag gjort kanske 5 gånger i hela mitt liv (för att det är en purhemsk, jätteäcklig övning!). Hur som helst så är jag riktigt nöjd med resultaten och kan konstatera att de där fyra träningspassen per vecka nog gör skillnad i både kondition och styrka. Att det inte syns så jättestora resultat på kroppen är en annan saga, men processer måste få ta tid. Jag må inte vara bekväm med att lägga upp bilder på de fysiska resultaten - men visst finns sådana också även om de kanske inte är supertydliga. Fast så måste man också hålla i minnet att vikt och utseende påverkas av så himla många faktorer och att viktnedgång, fettprocenter o.s.v. sällan är bara svart på vitt.  Det är viktigt att komma ihåg att välmående och hälsa alltid är det viktigaste och hälsa är så mycket mer än bara siffror, vikt och måttband. Jag äter bra, jag tränar bra, jag mår bra. Halleluja!


onsdag 12 november 2014

Coopertest nummer två

Den 29.9 sprang jag mitt livs första coopertest. Nu, sju veckor senare, gjorde vi om testet. Förra gångens resultat blev inte helt exakt uppmätta 2095 meter. Med lika inexakta metoder mätte vi nu upp 2140 meter. Det betyder 45 meter mer nu än för 1,5 månader sedan. Om det är en bra ökning eller inte låter jag vara osagt, men det är i alla fall en ökning. Resultatet sätter mig 60 meter ifrån mitt nästa mål; att räknas som bra istället för medel. En annan liten förbättring var att pulsen sjunkit några slag sedan senaste gång. 


Löpningen har överhuvudtaget gått lite bättre sedan det senaste coopertestet. Jag sade redan då att vetskapen om att jag inte är så dålig på att springa som jag trott fick mig att gilla det mer. Övning ger färdighet och jag har märkt att det plötsligt slutat göra ont överallt då jag springer. Vaderna krampar inte direkt, jag blir inte öm i höfterna efteråt, benhinnorna värker inte.. Istället för min 45-minuters runda som finns inskrivet i träningsprogramet ökade jag självmant till 55 minuter. För att bekämpa att löprundorna uteblir på grund av halka i vinter har jag också investerat i ett par Icebug-skor. Löptossor med nabbar alltså. Nu väntar jag nästan på att det ska bli halt så att jag kan ta dem med ut på jungfrutur. 

Det känns lite tryggt ändå att jag hittat någon form av intresse för löpning och inte bara för styrketräning. Chansen att jag fortsätter också sen då jag inte längre har en PT som kollar upp mig är större såhär. Jag har nog lite ångest för att börja klara mig själv, samtidigt som jag vet att det senaste året har gett mig en massa kunskap och verktyg för framtiden. Och fastän jag hatade min PT lite dagen då hon sade att jag skulle springa Cooper (och lite också dagen då hon sade att test nummer två skulle utföras) så är jag innerligt tacksam över att hon "tvingade" mig till detta. En otroligt bra spark för min löpmotivation och för mitt självförtroende! 

Nu: Tagga för muskeltest del två.. 


Hjälp!

Jag har verkligen tappat 90% av min lust att blogga, det fastän jag ser att ni är några som tappert tittar in här nu som då.

Den första orsaken till bloggtorkan är att jag helt enkelt känner att jag inte har något klokt eller givande att komma med. Vad vill ni läsa om? Vad ska jag skriva?

Den andra orsaken är att jag känner mig skitlöjlig om jag tar en massa selfies hela tiden, samtidigt som bilder på mina fötter typ blir väldigt ointressant i längden. Och en blogg utan bilder är boooring.

Sedvanlig post-gym-klädsel. Yllejacka, gymppatights och klackar.. 

Den tredje orsaken är att jag inte längre orkar sätta igång datorn om kvällarna. Här tänker jag helt skylla på att man ju nu för tiden kan göra det mesta (läs: kolla fb och insta) via telefonen. Att blogga via telefonen blir dock för magstarkt, jag har ju för tusan sms-tumme redan...

Så, en utmaning till ni tappra själar som är kvar här: Vad vill ni läsa om? Kanske till och med dra till med en frågestund? Vad som helst, fast anonymt, så jag får en idé eller två till att fortsätta blogga.

tisdag 21 oktober 2014

Fira vilovecka

Eftersom tiden går så sjukt fort så har jag redan kommit till den sista "perioden" med PT. Hur ska jag klara mig sen då, när jag blivit såhär bortskämd? Förra veckan var en vilovecka, tur det, för tiden gick om möjligt ännu fortare än normalt och mest i bak- och städtecken. Nu är jag med andra ord välfylld med kaka och andra bakverk, hyfsat utvilad och drabbad av träningsabstinens. Dags att köra igång året som 26-åring med gott humör och träningsiver, med en massa levande blommor i omgivningen! 

Klockan är inte ens halv 7 men jag räknar redan timmarna tills jag får se de nya träningsprogrammen och träna igenom ett av dem i bästa möjliga sällskap :) 

onsdag 8 oktober 2014

Coopertest

Nu är ju en stor del av mina läsare sådana som kommit hit via min förtjusande blivande PT Vicki, men för de som inte ännu läst där så har jag blivit "utsatt" för en del tester under förra veckan. 

Det första inföll på måndag, det fruktade Coopertestet. Jag var väldigt nervös, dels för att jag anser mig vara en värdelös löpare, men också för att väldigt många gamla hjärnspöken från grundskoletider gärna smyger sig på vid blotta tanken på sportplaner. Visst skulle det springas cooper också i skolan men jag kan inte minnas att jag någonsin skulle ha sprungit mer än ett varv runt den hatade sportplanen, om ens det. Jag var nervös för att jag ville ha revansch, nervös över att jag kanske inte skulle orka, nervös över att hjärnspökena skulle vinna. 

Först gick vi några varv, sedan skulle jag jogga ett varv som uppvärmning. Redan då var jag säker på att 12 minuter i någon vettig fart inte skulle gå alls. Besvikelsen var stor. Jag hade medan jag gick dit räknat ut att jag skulle behöva springa över 5 varv för att ha en chans att få till ett vettigt resultat, och om redan uppvärmningsvarvet var sådär jobbigt... 

Redan under det första varvet sköt pulsen i höjden, men jag tänkte att jag hellre gör i alla fall ett bra varv än att jag safear. På något vänster fick jag ändå blodad tand och att jag klarade det första varvet på under två minuter visade att jag hade en chans och knuffade iväg mina spöken. De följande varven gick långsammare men ändå i bättre fart än mina vanliga joggingrundor. Pulsen gjorde att det dånade i huvudet men Vickis hejarop då tiden började ta slut gav lite extrakrafter någonstans ifrån till att dra ut på stegen lite till. När tolv minuter hade gått kände jag mig som en urvriden trasa och jag stannade typ två sekunder innan tiden tog slut. Satt på stället och flämtade och väntade på att dånet skulle avta i huvudet. Det må inte ha varit bästa tänkbara resultat, men för mig som började vid så gott som noll till att ramla in under medel för kvinnor i min ålder en så otroligt stor vinst. 



Sträckan blev kring 2100 meter, 100 meter fått till att räknas till bra enligt tabellen. Det betyder att mitt mål tills nästa test är att bli bra. Tänk, från att ha orkat springa typ 50 meter till att ta sig den första kilometern, och då drabbas av benhinneinflammationer på löpande band, till att fortsätta kämpa, en minut i taget till att komma in på den övre kanten av medel. Det känns enormt!

Igen en gång ska konstateras att man inte underskatta huvudets kraft. Eftersom Coopern gick över alla mina förväntningar så har det nästan varit roligt att springa sedan dess. Löppassen i programet nu innehåller 45 minuter jogging i ett sträck och där har distansen ökat sakta men säkert sedan första gången. Note to self: Jag är inte en värdelös löpare - jag är medelbra!

Hoppsan..

.. dit hade en månad gått igen.. Och inga inlägg om veckans träning ens. 
Den enkla anledningen är väl att träningen var lite bortblåst här eftersom det tog nästan tre veckor för min förkylning att gå över. Förra veckan var faktiskt den första på länge där jag fick med alla träningspass. Medan jag var flunssig pinade jag mig igenom några styrkepass, men då jag fortfarande lätt snuvig försökte springa intervaller så var det jämställbart med att springa in i en vägg, tvärstopp. Jag tror förresten jag skippar det här med veckans träning en tid framåt eftersom det är helt snarlikt från vecka till vecka, i alla fall så länge jag följer planen. 

Egentligen skulle jag ha flera inlägg att producera, men jag får erkänna att mitt huvud varit inställt på allt annat än blogg den senaste tiden. Allt från bakning, storstädning till tapetsering har upptagit en stor del av tankekapaciteten. Och så är jag ju lite blondare igen så ni måste ha förståelse för att kapaciteten är som den är ;)



torsdag 11 september 2014

The men who made us....

...fat.

Under mina dagar som soffvakt (sjukledigt) hann jag titta på en himla massa tv och tröttna 17 ggr på How I Met Your Mother som spelas på tre kanaler samtidigt (seriöst, jag räknade!). Sprang på en dokumentär som gått på kunskapskanalen (svensk tv) i ett ämne jag aldrig tröttnar på: mat, matvanor, varför övervikt blev en epidemi och dieter för att bli av med nämnda epidemi. Jag letade snabbt upp dokumentären via internet och spenderade 3 timmar av sjukdag ett med att kolla igenom den. Den handlade främst om hur det kom sig att portionerna började växa och växa, när vettiga ingredienser började ersättas med socker och varför det blev normalt att äta då det inte var mattider. Riktigt intressant må jag säga!  



Jag googlade journalisten som gjort dokumentären och märkte att det var "fel" dokumentär. Den som snurrar på kunskapskanalen heter The Men Who Made Us Thin och handlar om övervikt och dieter. Kunde konstatera att den skulle gå i repris vid lämplig tidpunkt samma dag så spenderade en timme med att kolla på den. Också väldigt intressant och det gläder mig att det finns två delar kvar jag inte ännu hunnit se. Den här dokumentären handlade alltså om dieter och i synnerhet långsiktigheten i dem. En diet hette något med OMG och var riktad till tonåringar med uttalanden som "göm vågen för dina föräldrar och berätta inte att du bantar" och "bli smalare än alla dina vänner". Åh, nu blev jag arg igen! 

Långsiktighet. Enligt statistiken på en diet som t.ex. viktväktarna, som väl ändå får anses vara en "snäll" diet där inget nödvändigtvis måste uteslutas, var det endast 16 % som efter fem år hade en lägre vikt än sina startvikter då de gick med i viktväktarna. Obs, lägre än startvikt vid ingått medlemskap. Det som gör dietskaparna rika är inte att de hittat på fyndiga dieter som fungerar utan snarare det att människan då hon misslyckas inte reklamerar produkterna utan skyller misslyckandena på sig själva, bestämmer sig sedan för ett nytt försök, och återvänder. Att inte lyckas långsiktigt blir alltså en affärsidé för de som gör pengar på eländet. Sevärt, sannerligen sevärt!



16 % är riktigt trista siffror. Jag hoppas verkligen att jag inte är en av de 84% som bantat som sedan går upp allt igen och med ränta, men det kan man ju aldrig veta. Det är sist och slutligen inte så svårt att gå ner i vikt, bara ät mindre. Japp, så är det. Men hur man går ner är ju sedan en annan femma. Jag gick ner, men hade fettet kvar - till mitt stora förtret. Riskerna med övervikt var (är?) fortfarande nästan lika stora trots normalvikt. Det är helt enkelt inte vettigt att äta alldeles för lite mat under en längre tid, i synnerhet om näringsvärdena på maten man äter är eländig. Hade jag fattat det där kanske jag inte ännu skulle ha nått min nuvarande vikt, men jag hade antagligen haft en avsevärt lägre fettprocent. Missförstå mig inte, jag är väldigt glad åt att ha kunnat gå ner i vikt, men jag är inte nöjd med hur jag gjorde det. Ändå gick jag inte på någon extrem diet, jag bara åt mindre, men fortfarande fel saker. 

Nu vet jag hur jag borde äta. Ändå är det otroligt svårt att kunna hålla sig inom ramarna och i synnerhet under sommaren kom det lite onödigt gott in här och där. Och det lade sig rakt på kärlekshandtagen. 2 kg har jag dragit på mig, det är nästan 7% av det jag tappat. På två futtiga månader och det med lite onödigt här och där, inte att jag "släppt taget helt". Med det i åtanke känns det förståeligt att det kan vara väldigt svårt att behålla målvikten. Jag måste erkänna att jag är rädd att det ska hända också mig. Jag är också rädd att jag kommer bli tvungen att ha stenkoll på allt jag äter under resten av mitt liv, i sig inget besvär eftersom det oftast går per automatik vid det här laget - men om något händer som rubbar automatiken? En större förändring i livet som gör att man igen sitter med handen i godispåsen i smyg.. Hade jag haft en kristallkula hade jag gärna men med skräckblandad förtjusning kollat i den för att se vilken tumstorlek mina jeans kan tänkas ha om 5 år... 

Experimentdags

Sedan förkylningen däckade mig i söndags har jag haft väldigt dålig aptit och inte känt mig ordentligt hungrig en gång. Inte idealiskt alls för kroppen behöver mat för att må bra (och för bestående förändringar..återkommer)! Igår hade jag till och med lite stegring, var rätt eländig och hade helst levt på luft, alternativt choklad. Valde det senare. 

Men idag är en ny dag. Lagom till lunch var jag hungrig som en varg, för första gången denna vecka. Jag gick och sökte en matportion från en lunchrestaurang, av flera orsaker. 1. Jag lagade ingen mat kvällen innan på grund av noll aptit. 2. Jag vill ogärna sitta och snora och hosta som en tok där en massa andra människor äter. 3. Butiken låg för långt borta. Lösning: take away och gömma sig i kafferummet. Väl igenom salladsförrätten var jag så sugen på varm mat så ni anar inte. När jag öppnade styroxlådan möttes jag av...en halv portion fisk och 3-4 portioner potatis. Eller ja, det var såklart en portion alltsammans men med 5 potatisar och max 100 g fisk? Och så typ en dl sås. Resultat: All fisk slukad, lite petat i såsen och 4 orörda potatisar. 

Det jag försöker säga är att jag typ hela eftermiddagen gick och tänkte på mat. Inte så där att jag var jättehungrig men jag planerade ändå för att ställa mig i köket så fort jag kommit hem. Bestämde mig för att provköra broccoligratäng som Vicki gett recept på i sin blogg. Bör tilläggas att jag egentligen inte alls gillar broccoli. På något vis blev jag ändå lockad att prova, men det kan utöver att det såg och lät gott ut ha något att göra med att jag denna vecka skriver kostdagbok till tidigare nämnda PT. Efter att ha överräckt gårdagens sorgliga ursäkt till matintag så känns det liksom bättre att idag komma dragande med något "snäppet" hälsosammare. Broccoligratängen kommer kanske inte upp på min "10 godaste rätter någonsin-lista" men var absolut ätbar. Lite för rinnig då jag överskattade det där med en liten, liten skvätt matlagningsgrädde och hällde i about en halv burk - alltså en dl, och dessutom underskattade mängden salt i fetaost. Och jag är en salt-junkie så om jag tycker något är saltigt så är det Saltigt med stort S. Hur som helst, definitivt något jag kommer prova på flera gånger. Fast jag inte gillar broccoli. Konstigt..

När jag ändå var i farten så ville jag också prova på ett recept som jag hittade i mina enorma pappershögar som jag städade upp för en vecka sedan. Jag skulle väldigt gärna ge cred till den blogg jag snodde receptet ifrån men jag har tyvärr inte en susning om var det skulle ha varit. Receptet kan ju ha drunknat i högen redan för två år sedan.. 


Det blev en chokladpudding med hallon som var alldeles otrooligt god. Och inte i bemärkelsen "oj det här är såå hälsosamt och därmed gott" utan riktigt genuint jättegott. 

1 Hårdvispad äggvita i vilken man vispar ner 1/2 dl  kvarg, 2 tsk kakao, 1 halv mosad banan, 1 tsk honung och 1 msk jordnötssmör. Lite hallon ovanpå och Tadaaa. About 270 kcal och 16g protein om min lite snabba uträkning stämmer. Lagom kvällsgottis/mellanmål. Prova! Men lämna inte bort hallonen, det var nog de som gav pricken på i:et. 

En sådan chokladpudding och en lagom cheesy chick lit till sällskap så känns tillvaron genast lite drägligare trots täppt näsa och whiskybasso-röst. Winning!

måndag 8 september 2014

Träning v. 36

Måndag: Styrketräning, helkropp med pulshöjare 75 minuter
Tisdag: Intervaller på löpband 45 minuter  + rörlighetsträning 15 minuter
Onsdag: Vila (Fysio)
Torsdag: Vila
Fredag: Styrketräning helkropp 60 minuter
Lördag: Skogspromenad 60 minuter
Söndag: Vila (ofrivillig)

Totalt: 4 timmar 25 minuter

Planen för lördag var egentligen att ge mig iväg och springa, men då familjen ville på skogspromenad så valde jag sällskap framom ensamhet med tanken att springa på söndag istället. Tji fick jag, halsen var som ett rivjärn direkt då jag vaknade på morgonen. Tillbringade istället stordelen av dagen i köket där jag tillredde kycklinggryta med en himla massa vitlök och vitaminer från en mängd grönsaker och dessutom en rejäl hög med bröd. Husmoderligt.


torsdag 4 september 2014

Överaktiv vila

Min plan för gårdagen var verkligen bara att jobba, äta, gå på fysio och sedan agera soffvakt, kolla på dåliga serier och ännu sämre PH.. 
De första punkterna gick alldeles utmärkt men efter att ha vaktat soffat i en timme hann jag bli rejält uttråkad. Jag började med att reda upp köket så till den grad att jag ska fräsa rejält åt min sambo om förändringen går obemärkt förbi. Vidare redde jag upp datorbordet. Ni vet hu man säger att städerskorna har det oredigast hemma för att de liksom är så trötta på att städa efter arbetsdagens slut. Jag är ett levande exempel på en motsvarande bokförare. Ordningen på mina egna betalda fakturor och viktiga papper är ett skämt. När högen på datorskrivbordet har växt sig oregerlig har den kunnat svälja hela saker. Så, i mitt ryck av plötslig städiver tog jag till att reda upp högarna och tömma mapparna på gamla papper. Projektet tog några timmar och slutade med en kass till tidningsinsamlingen, en kass sopor, en kass med papper som skulle förstöras* samt en del spårlöst försvunna prylar. Efter det orkade jag inte tänka en tanke på att titta på tv, för ögonlocken var maximalt tunga. Bör tilläggas att jag i högen hittade papper från oktober 2012, med andra ord är det 23 månader sedan jag senast drabbades av motsvarande städiver. Jeppjepp...

*

Så - det här kan nästan kallas för aktiv vila.. eller hur? 

onsdag 3 september 2014

Återhämtning

Tre dagar med riktigt jobbiga träningspass ligger bakom och jag är rätt sliten. Jag har varit supernöjd med mina prestationer och är så fortfarande men nu känner jag att kroppen behöver vila ett dygn eller så. Härregud vad trött jag är i alla extremiteter och träningsvärk mest överallt. Träningspassen har varit varierande; löppass, styrkepass samt intervallpass. Annars hade jag inte orkat tre dagar i rad överhuvudtaget, för nu är träningsprogrammet minsann inte lek längre (i alla fall inte enligt mina mått mätt). 

Igårkväll kastade jag mig på golvet för en kvarts rörlighetsträning och stretch. Även det var jobbigt då jag var så trött och jag märkte genast att jag slarvat med stretchningen en tid. Behöver definitivt mera av den varan. Lämpligt nog ska jag på fysioterapi idag då jag misstänker att jag igen har en låsning i skulderbladen. Brukar få lite massage i samma vända så jag bara längtar, det ska bli så skönt för mina ömma muskler. Att ta hand om kroppen emellanåt istället för att bara pressa den till sina gränser är viktigt. Man har ju bara en kropp så det är bäst att vara lite snäll med den också.


Det tog mig 23 år innan jag första gången lade mig på en massagebänk men efter det blev jag totalt fast. Begreppet "unna sig" fick en helt ny betydelse och jag har gått på massage och/eller fysio minst en gång per månad sedan dess. Det, är återhämtning när den är som bäst. 

måndag 1 september 2014

Veckan som gått - träning v. 35

Måndag: Styrketräning med pulshöjare, 1 timme 30 min
Tisdag: Vila
Onsdag: Intervaller på löpband, 45 min
Torsdag: Styrketräning hela kroppen, 1 timme 15 min
Fredag: Vila
Lördag: Vila
Söndag: Jogging 45 min + promenad 15 min

Totalt: 4,5 timmar

Äntligen en vecka där alla träningspass kom med, fast medan jag skriver detta kom jag på att rörlighetsträningen som jag igår skulle göra "lite senare" fortfarande är ogjord, så än finns det utrymme för förbättring. Annars har det varit en superbra träningsvecka då träningen känts effektiv, inte oöverkomlig, och en del ökningar och rekord har kommit till. Jee!

PB

Som vanligt vill jag jubla högt för varje litet framsteg jag gör på löpfronten. Det senaste i raden var att jogga, utan pauser, i 45 minuter. Ett litet, litet steg för mänskligheten, men ett jäkla stort steg för mig och mina löpturer. Timmen är ju faktiskt inte så långt borta nu! Dessutom blev det ju också distansrekord joggande, 6,2 km. Den som har ens början till ett matematikhuvud kommer då fram till att det absolut inte gick fort, men det gick, vilket gör mig alldeles stört nöjd. Att jag inte kände ett skvatt i benhinnorna gör mig ännu lite gladare!



Bilden från en av mina favoritrundor, tagen för några veckor sedan då jag stavgick med mamma. 

onsdag 27 augusti 2014

Vandrande hjärtattack

Femton minuter innan matbutiken stängde, rusade jag in för att handla. Jag brukar sällan vara så sen, för jag minns ju hur jag själv irriterade mig på alla sista-minuten-kunder då jag jobbade i butik. Hur som helst, klockan tillät inte att jag skulle ha hunnit fräscha till mig så jag fick snällt handla fastän jag såg ut som en vandrande hjärtattack. 

Knallröd i ansiktet och svettstripigt hår. Och så blir jag alltid sådär "snyggt" vit runt munnen medan resten av fejset är brandbilsrött. Bjuder till och med på ett überfräscht bildbevis i gymtoa-selfie-format.. (observera gärna mitt nya mobilskal med matchande nagellack ;) )


Orsaken till den vackra "sminkningen" är ett intervallpass på löpbandet i gymmet. Valde att köra passet inomhus istället för att leka dränkt katt. Det har också sina fördelar att springa just intervaller på löpband tycker jag. Lättare att hålla jämn fart och lättare att jämföra olika pass med varandra. Och så är facket för vattenflaskan mycket användbart. Jag försöker vänja mig med att inte ha med mig vatten på utomhuslänkarna, helt enkelt för att det är besvärligt och obevämt, men till intervallerna vill jag gärna ha med min flaska! Till mitt förtret orkade jag inte riktigt som tänkt de två sista intervallerna. Men jag kommer dit, steg för steg. Ack, tänk om löpning kunde vara lika roligt som styrketräning....

En reseberättelse

För att inte spendera all vaken resetid i butiker eller caféer så gjordes några utflykter som genererade några bilder i värdelös mobilkvalitet. Så här kommer en engelsk bildbomb:


En tvåtimmar långpromenad gick via en liten sjö, som mer liknade ärtsoppa..




Hundsällskapen på promenaden såg ut såhär. Till vänster den lätt överenergiska valpen Coco och till höger den gamla, avsevärt mycket mindre energiska, tanten Tinker.



Vi traskade längs Thames till Hurley. Förbi en drös slussar och annan vacker natur.


Följande dag åkte vi på roadtrip till kusten. På vägen åkte vi förbi Stonehenge..


..och arméns övningsområde för pansarvagnar..




..innan vi kom fram till Jurassic Coast. Alldeles underbart vacker natur.



Och gatan därifrån var ju bara för idyllisk!


Roadtripen fortsatte till Bournemouth där vi gick längs stranden till Harry Ramsdens´s för en dos av världens mest berömda Fish&Chips. 



På hemvägen åkte vi via New Forrest och tittade på en himla massa vildhästar..


.. och hälsade också på en väldigt söt åsnebebis.


En stor fördel med att resa till England är att värdinnan skämmer bort en med god och hälsosam mat som motvikt till restaurangmaten som ändå är något av ett resemåste.


Det enda riktiga bakslaget med resan var att mitt hår färgades illgrönt av vattnet i swimmingpoolen (riktigt värdelös, för ljus bild). Det mesta av det gröna lossade när jag tvättade om håret med bikarbonat, men det gjorde istället håret stenhårt och omöjligt att reda ut. Som tur i oturen blev jag väl omhändertagen på en fin frisörsalong där de återupplivade mitt hår.. En vecka senare är jag fortfarande lätt grön dock.. 


Efter en härlig resa hade jag två platser att breda ut mig över i flygplanet. Lyxigt efter att på ditvägen ha suttit som en packad sill i ett överfyllt plan.


Väl hemma fick jag kämpa och slita för att få upp mina resväskor för trappan. Hur  i världens tid orkade jag förr bära på 30 kg övervikt dagligen, när knäna nu knappt bar 28 kg upp till lägenheten!? När jag packat upp kunde jag ju nog ana anledningen till att väskorna var så mycket tyngre på vägen hem än dit. Jag handlade ju en till väska redan första dagen som tur.. Och ja, jag köpte en mortel som souvenir - tantpoäng. 

Vädret var hur fint som helst om än lite svalt, men som vanligt gick solen i moln omedelbart då jag tar fram en kamera. Nästa gång ska jag försöka komma ihåg att ta med en riktig kamera istället för bara telefonens..

tisdag 26 augusti 2014

Sommarens slarv övergår i höstfokus


Sedan jag började PT-projektet med Vicki har jag följt mina träningsprogram till punkt och pricka med undantag för några sjukdagar. Tills semestrarna började. Under min semestervecka i Himos hade jag lov att vila, och då jag inte klarar av att springa när det är för varmt hade jag till och med lov att ersätta löpning med promenader under den varmaste sommartiden. Så långt gick det alltså fortfarande efter planen, i princip. Men sedan hände något och jag började slappna av lite väl mycket. Ett pass per vecka tenderade glida iväg, för om löpning inte är roligt så är promenader enligt mig ännu tristare. Senaste vecka lämnade jag träningen helt, ersatte istället med hundpromenader och turistande. I början av veckan hade jag goda intentioner men efter att ha bokat om gymtiden i Marlow club tre gånger, av av mig oberoende orsaker, gav jag helt enkelt upp och mot slutet av veckan orkade jag inte ens tänka en tanke på träning. Jag skulle ha hunnit träna 3 pass efter att jag kommit hem också, men jag hade helt enkelt ingen lust. 

Nu efteråt tror jag det var rätt beslut. Jag ångrar inte alls att jag maskade lite under sommaren, jag tror snarare det behövdes. Igår sparkades min höst igång, med bra mat och ett rejält träningspass. Vicki hängde med till gymmet för att ge mig en spark i rätt riktning, och jag måste nog erkänna att jag alltid presterar snäppet bättre då hon är med. Jag hade fortfarande ingen lust att träna då jag kom till gymmet, men hennes träningsglädje smittar och efter bara en liten stund hade jag roligt igen. Ökade lite här och där. Fixade fler burpees på raken än någonsin tidigare.. Sådant är ju alltid kul! 

Nu vill jag igen fokusera på bra mat och träning. Jag vill se mera resultat på kroppen. Det jag för tillfället mest reagerat på är armarna. För visst är de mindre gropiga, och i vissa övningar tycker jag till och med jag kan se en muskelkontur.. Välkomnar härmed september som ska bli en riktig fokusmånad, och för att jag som människa är otålig så tjuvstartar jag redan nu. 




Nystart

Helt otroligt hur lätt och skönt det är att lämna allt vad datorer heter under semester. Sedan jag skaffade iPhone och kan fejsbooka där så ser min hemmadator av mig än mer sällan. Följden? En heldöd blogg hela sommaren. Jag har haft så otroligt mycket skoj att göra, så de lata semesterdagarna har lyst med sin frånvaro. Under de senaste två veckorna har jag varit med och ställt igång en 30-årsfest och festat densamma. Innan festen besökte jag åland en sväng. Efter att just och just ha återhämtat mig från festens sviter satt jag på ett flygplan påväg till England.






Semesterveckorna har varit härliga men ändå känns det faktiskt riktigt skönt att hösten börjar knacka på. Skönt att komma in i en bra rutin igen. Nu vill jag äta bra, klä mig varmt, träna mycket, mysa mycket under filten i soffan... allt det där som jag tycker hör hösten till. Visst är sommaren härlig, men det är hösten också. För mig har hösten alltid varit något av en nystart. Förr var det nya kläder, ny skolkalender och bokplast, numer kanske mest inriktat på det där med nya kläder och ny energi.

måndag 4 augusti 2014

Veckan som gått - träning v. 31

Måndag: Vila
Tisdag: Styrketräning helkropp 90 min
Onsdag: Vila
Torsdag: Jogg 20 min + PW 25 min
Fredag: Vila
Lördag: Styrketräning helkropp 90 min
Söndag: Promenad 50 min
Totalt: 4 timmar 35 minuter

Det är sannerligen länge sedan jag levat i så total avsaknad av träningsmotivation. Just nu gör jag det förmodligen mest för att inte få bannor av tränaren.. Det är varmt, svetten bara strittar. Jag vill helst bara ligga som en sjöstjärna under takfläkten i vardagsrummet och sucka. Brukar inte vara den som klagar på vädret, men +25 är ok, +30 lite, lite överdrift. Jag känner mig matt i kroppen och energinivåerna ligger på minus. 

För att ytterligare krångla till tillvaron så har jag himla svårt att hållas hemma för tillfället. En massa program, resor med mera krånglar med rutinerna. Men det är ju så roligt att fjonga omkring nu i semestertider. Förra veckan spenderades ju i mellersta finland, och nu är en snabb ålandsvisit och en englandsresa i antågande inom mycket snar framtid. Ja må vara tokig - men ni lär inte få se mig jogga fram och tillbaka i korridorerna på båt eller flyg för att hinna få in träningen. Vad är väl några missade pass mot allt annat man måste hinna göra ^^? Sedan februari har jag missat ett pass av annan anledning än sjukdom/skada, och fuskat kanske två.. Är väl endå helt okej tycker jag? 

onsdag 30 juli 2014

Paus -> Slut

Semesterns första del är slut, liksom jag efter två futtiga arbetsdagar. Semestern var precis så där härligt slö och avkopplande, blandat med kul utflykter och program, som det ska vara. Jag har solat, simmat, badat osv. osv. Men....

Den första semesterveckan gick av stapeln i hemknutarna och besök hos diverse släktingar var en del av programmet. Det gick förvånansvärt lätt att hålla sig till tilltänkt plan och tack vare en god väns sällskap blev 3 av 4 träningspass av. Att det fjärde blev borta skulle kunna skyllas på tidsbrist, eventuellt att jag spolierade en hel dag med att må alldeles värdelöst. Värdelöst på grund av orimligt vinintag en het sommardag. Aja, man lever ju bara en gång och det var faktiskt hur kul som helst den kvällen, i alla fall tills jag blev väldigt, väldigt trött och kröp in i en kompis bil för en tupplur. Via bakluckan. 


Nära stugan vi bodde i fanns en mysig liten sjö med utsikt över skidliftarna i Himos.

För den andra semesterveckan hade jag vidlyftiga träningsplaner fastän bästaste Vicki hade gett mig frikort till att bara slappa en vecka. Gå i Himos backar. Springa längs vackra rutter. Gå kring en massa sevärdheter. Träna med kroppsvikt på terrassen. Hur det gick? Temperaturmätaren var stuck på ca +32 grader. Enligt vädersidorna låg vindhastigheten på noll meter per sekund. Jag kände mig sakta kokt och orkade inte ens sticka ut näsan i solen. 6 av 7 dagar gick i vilans tecken och de sevärdheter man inte kom ens nära med luftkonditionerad bil fick vara osedda. Med andra ord blev det inte några längre promenader, med undantag för dagen i Särkänniemi. På torsdagen fick jag nog av att bara vara så jag bestämde mig för att göra det där kroppsviktspasset på terrasen. 20 minuters cirkelträning med armpressar, knäböj, utfall, triceps mot trappräcket, situps...sedan tog krafterna helslut och jag bara låg på terrasen och flämtade i en våt pöl. 

Missförstå mig inte nu. Jag gillar sommar och värme, men att träna i över +30 är enbart jobbigt. Jag vill, men orkar inte. Dessutom har mitt blodtryck igen varit helt bananas och jag yr och eländig. Ja, jag dricker tillräckligt!

Semestern är i alla fall slut nu, och jag har två veckor på mig att hitta en bra rutin igen innan nästa semesters början. Igår blev det ett pass i bast..nej gymmet. Svinjobbigt även det i värmen, men jag höll humöret uppe och tyckte ändå det gick hyfsat bra. Idag känns det igen att jag gjort något med min utvilade lekamen - och jag älskar känslan! 

Planen för kommande kokheta veckor är att svetta sig igenom gympassen men antagligen ersätta löppassen med PW:s och stavgång tills utetemperaturen sjunker till under +25.. Jobbet har helt klart sin fördel nu, då jag bara behöver trycka på några knappar på väggen för att själv få välja grader. Yess.

tisdag 22 juli 2014

Tystnad råder..

Semestern till ära är jag hellre avkopplad än uppkopplad. Avkoppling är nyckelordet för den här veckan. Är stationerad i en härlig stuga nära underbar finsk natur. Dagsutflykter till höger och vänster, några dopp i sjön, ett glas vin eller två på det... Ärligt talat är jag inte helt säker på att jag kommer hem i söndag som tänkt....





fredag 11 juli 2014

Favorit i repris

Släppte ut lite barnasinne igen, denna gång på en bakgård utan publik dock. Sjutton vad kul det kan vara, varför hade inte jag en sådan där som barn? Skuttade omkring i en halv evighet (emellan varven måste jag låta gudsonen få hoppa lite också, det är ju trots allt hans trampolin..) drog sedan ut på en länk i hettan och plankade några minuter som avslutning.


Väl hemma kunde det konstateras att sovrummet mer påminde om en bastu med mjuk inredning. Efter inte särskilt många minuters fundering kånkades madrasser och täcken ut på vardagsrumsgolvet, under takfläkten bredvid den öppna balkongdörren. Så mycket skönare! I alla fall tills jag skulle upp ur "sängen" på morgonen. Tydligen är hopp och skutt ännu bättre träning för magmusklerna än jag trodde! Kanske jag borde börja smyga dit oftare, typ medans gudsonen sover... 

torsdag 10 juli 2014

Splizzeria

Varning för ett fullkomligt osponsorerat reklaminlägg. Varför? För jag kom till pizza-heaven i lördags.
Ibland blir ju suget efter pizza sådär abnormt stort och då finns det få andra lösningar än att äta pizza. Under en liten shoppingrunda (köpte bara en rosa eltandbordte och ett par tygtossor) provade jag på en ny pizzeria i Salo. Jag blev så positivt överraskad så jag liksom inte kan sluta tänka på den där maten. 

Dela din pizza, antingen två olika halvor med olika fyllningar, eller en halv pizza + en sallad eller förståss bara sallad. Samma fyllningar kunde väljas till salladerna som till pizzorna. Fina råvaror, sjukt gott, inte så flottigt. Jag åt pizza och kände efteråt att jag ätit något fräscht. Pizza utan dåligt samvete? Ja tack, i alla fall nån gång ibland. Och salladen, i synnerhet kycklingen var alldeles gudomligt god. Åh. Nu blev jag hungrig igen!


Priset dessutom lägre än i de flesta andra pizzerior. Ska jag hitta något negativt så skulle de väl då vara att det är väldigt svårt att säga beställningen "splizzalaatti".. Ska man synda kan man ju i alla fall göra det lite extra gott och lyxigt :) 

Måndagsträning

Idag är det torsdag. Lite i senaste laget för att komma igång med ett inlägg om måndag, men vad är väl några dagar såhär på sommaren, bloggarnas mest uttorkade tid? 

Ett av momenten i mitt träningsprogram just nu är dips. Jag började i tidigare träningsprogram på bänk me fötterna i golvet och har nu avancerat till att ha fötterna på en boll. Tyngre och skakigare, men faktiskt rätt kul. Och ja, jag är lite äcklig och är barfota. Gick till gymmet i sandaler, glömde ta med strumpor. Klantigt, men kommer inte upprepas på länge, länge. Hoppas jag.  


Jag har börjat gilla att träna triceps, som också har blivit en av mina starkare sidor. Förra veckan ökade jag rejält i tricepspress och nya ökningar på kommande där nästa vecka, tror jag. 

Sen skulle jag ju kunna påstå nu då att bilden är för att visa att jag använder den lite mindre bollen som blir i lämplig höjd för övningen, men i själva verket ville jag bara show off mitt lår som ändrat form. (här ska vi inte vara anspråkslösa..) Synd bara att mitt andra ben ramlat av !? 

måndag 7 juli 2014

Veckan som gått - träning v. 27

Måndag: Vila
Tisdag: Styrketräning helkropp 75 min
Onsdag: Jogging 20 min + PW 25 min
Torsdag: Lugn promenad 35 min + core 10 min + rörlighetsträning 10 min
Fredag: Styrketräning helkropp 75 min
Lördag: Vila
Söndag: Jogging 35 minuter + promenad 25 min

Totalt: 5 timmar, 10 minuter


Nöjd över att för första gången på länge ha fått in ens en promenad utöver det vanliga träningsprogramet. Ganska stabil träningsvecka skulle jag vilja påstå. Det var segt att komma iväg på det sista passet men igen en gång kom jag iväg tack vare att min fina mamma kom med och gick de första 15 minutrarna innan jag måste springa ifrån. Vi hade överenskommits om lämpliga rutter så ganska exakt efter mina 35 minuters joggande kom jag fast henne igen och vi kunde göra sällskap den sista biten hem. Guld värt!

onsdag 2 juli 2014

Envis irritation

Jag är envis. Har jag ett träningsprogram att följa så kan man vara rätt så säker på att jag genomför det om jag så skrattar eller gråter mig igenom det, men idag blev den andra gången jag avvek från planen. Löppassen är tunga för mig, och vissa är tyngre än andra. För några veckor sedan sprang jag på en spånbana med äckelbranta backar där jag efter 17 minuter fick slänga i fyrhjulsdriften för att inte dyka med näsan före ner i spånet. Då hade jag problem med en grymt hög puls som absolut inte ville sjunka. Jag har alltid väldigt hög puls då jag springer, också sakta, men ibland är det liksom värre än vanligt. 

Lika var det idag. Jag har blivit hyfsat van med att hålla ut fastän pulsen är hög, men ibland blir det hopplöst. Jag blev tvungen att ta ungefär en minuts paus innan jag fortsatte de sista minuterna. Och som jag var arg på mig själv. Sedan tappade jag självförtroendet och orkade inte de sista 50 metrarna heller. 

Suck, alla dagar kan inte vara bra och jag irriterar mig på att jag inte kan misslyckas ens lite utan att sedan irritera mig resten av dagen. Jag sprang ju fortfarande mina 20 minuter, en del av dem med hyfsad fart dessutom. Vicki sade att jag är tuff som orkar så pass länge på snorhög puls och jag fick till ett riktigt bra pass..men ändå..ändå kan jag inte sluta irritera mig på att det inte gick hela vägen och istället ge mig själv en klapp på axeln för att jag inte gav upp. Sen gjordes ju inte saken bättre av att jag hellre imponerar på min förtjusande personliga tränare än gnäller att jag inte orkar. Misslyckas gör jag helst utan vittnen... 

Nej nu ska jag minsann rycka upp mig och planka lite istället. Och hoppas att pulsen hålls ens 5 slag lägre nästa gång det ska springas!

måndag 30 juni 2014

Säg har ni erat glada barnasinne kvar?




Det manliga sällskapet som satt på terassen med sina stop skämdes tydligen över oss när vi fick för mycket spring i benen och tog till att börja leka. Man är ju aldrig äldre än man känner sig! Dessutom ska man vara sig själv, också om det råkar vara på en offentlig plats..

Veckan som gått - träning v. 26

Måndag: Vila
Tisdag: Styrketräning helkropp 75 min
Onsdag: PW 25 min + Jogging 35 min = 60 min
Torsdag: Vila (blodgivning)
Fredag: Styrketräning helkropp 75 min
Lördag: Vila
Söndag: Jogging 20 min + promenad 25 min + core 10 min = 55 min

Totalt: 4 timmar, 25 minuter

Inte heller denna vecka fick jag in mer träning än den som fanns i planen, men det har ändå varit en riktigt bra träningsvecka. Bland annat lyckades jag öka rejält i vissa styrekövningar och också ta bort gå-intervallen i mitt ena joggingpass så att jag nu håller mig till joggingen längre tid i sträck. Omväxling förnöjer. 

På tal om omväxling (såg ni åsnebryggan) så fick jag lite miljöombyte i helgen då vi gav oss ut i skärgården en sväng. Bara för ett dygn, men oj vad ett dygns lugn och frid gör gott för själen. Känns som att batterierna, som var så gott som urladdade på fredag, igen är ganska nära 100% trots att det är måndag. 




Eftersom det var ett så naturskönt ställe fick jag feeling och tackade mitt förutseende för att jag fått med mig löpdoijorna och sportbh:n och gav mig ut på länk på söndag innan vi skulle åka hem. Bör dessutom påpekas att bilderna ovan togs på lördag, på söndag duggregnade det hela dagen. Ännu för ett år sedan hade det nog inte hänt att jag gett mig iväg och jogga istället för att ligga i soffan och snarvla med kompisarna. I synnerhet inte en ledig dag mitt ute i ingenstans, fastän det egentligen  är där det är som skönast att springa. Min belåtenhet visste inga gränser när jag sedan ännu plankat klart och ställde mig i källarbastun med handfaten. Ibland är lugnet en mycket större lyx än dagens bekvämligheter som rinnande vatten. 

lördag 28 juni 2014

Livräddande gymråtta

Igår gjorde jag debut som blodgivare. Något jag länge velat, men det är en sådan där sak som man  behöver någon som tar en under armen och säger "-nu far vi". Var såklart lite nervös men det blir liksom lättare då man har med sig någon som från tidigare vet hur det går till. Nu med facit i hand vet jag ju att det var piece of cake och så värt det med tanke på det goda samvetet efteråt. Alla var jättetrevliga och i med att jag dels var första gångare och dels har rätt lågt blodtryck så pysslade de om mig lite extra och var måna om att jag mådde bra. Mådde alldeles utmärkt. 



Idag mot eftermiddagen kände jag mig lite hängig. Skyllde lite på blodgivningen, men i själva verket var det nog mest bara lättjan som pinade. Visste att jag borde träna, men hade egentligen ingen lust. Konstigt nog hade jag till och med hellre tagit en joggingtur än att ta mig till gymmet. Men, det är inte bara de passen då man är pigg som en lärka och motiverad av attan som gör nytta. Kanske är det ännu viktigare att också se till att komma iväg de dagar då det inte känns sådär jättekul. 

Jag kom iväg till sist, men intalade nog mig själv lite grann om att det kommer gå jättedåligt, jag kommer vara jättesvag på grund av blodbrist och så vidare. Ännu under uppvärmningen kändes det trögt så jag bestämde mig genast för att göra undan det jobbigaste först. När jag märkte att jag klarade mina burpees ens lite bättre än gången förut fick jag liksom ny kraft och började tycka att det var lite kul ändå. Plötsligt hade jag ökat vikter i samtliga övningar förutom en (också de med kroppsvikt...krhm...dock mindre frivilligt..). I stångrodd och tricepspress ökade jag hela 5 kg i varje set, verkligen inte så illa. Till och med knäböjen gick snäppet djupare än normalt, fast där med lite lättare vikter för teknikerns skull. Med andra ord blev passet som jag hade absolut noll förväntningar på en riktig vinnare. Jag gjorde klart passet nästan 15 minuter snabbare än normalt och förbränd ändå över 400 kcal. Det är sällan jag numera kommer upp i sådana siffror med ren styrketräning. 



Ett tecken på att det varit ett lyckat träningspass är då håret ser ut som "en trassliger höna i en vinder vindsglugg", som min pappa skulle säga på bred västnyländska. Inte ens mitt invisibobble hårband klarade av att hålla den relativt nyslingade tofsen på plats. 

Till sist ett hårtips: Jag var inte 100% nöjd med blekningen i mina slingor då jag kom från frissan, men det utmärkta silverschampoot jag köpte med mig hem fixade till nyansen efter ett par tvättar. Lysande grejer, nu känner jag mig lagom sommarblond igen! Bonus för annorlunda förpackning.

BLONDE.ANGEL.WASH
Kevin Murphy, Blonde Angel Wash
 


torsdag 26 juni 2014

Passa löppasset? Nejdå

Såväl träningsmotivation som löplust var som bortblåsta igår. Det var egenligen meningen att jag skulle ha haft vilodag, men eftersom jag idag (torsdag) ska göra ett försök att få gå och ge blod så tvingades jag skuffa fram vilodagen med 24 timmar. Med långa tänder drog jag fram compeed-plåstren och tejpade för mina gamla blåsor som tydligen vägrar läka ihop helt om jag fortsätter springa utan tåplåster. Ovanpå dem mina sprillans kompressionssockor, lite andra kläder och iväg. 


Jag hade ett nytt löppass med 35 minuters jogging, till skillnad från tidigare 10 + 20 min. Jag bestämde redan då jag startat att jag nog måste springa någon annan rutt än normalt. Varför? 

1. Omväxling
2. Skulle jag springa samma som normalt så skulle jag vilja börja gå efter 10 minuter som jag är van.
3. Eftersom 35 minuter är rätt länge ändå så går tiden fortare om man kan springa och glutta in lite på andras gårdar, spana på hus osv.
4. Jag vill hålla mig till en rutt där jag hela tiden hade nära till bekanta eller till allmänna utrymmen då jag inte till 100% litade på att löparmagen skulle hållas väck. 
5. Jag ville springa där det finns folk, helt enkelt för att man ju inte slutar springa så länge någon kan se att man ger upp.. Den som känner igen sig nu kan säga hepp.. 


Den nya rutten gick riktigt bra fastän största delen var på asfalt. Tyvärr missberäknade jag sträckan lite så det slutade med att jag sista 10 minuter gick i ziczac genom "skogen" på olika stigar, för att fördriva tid. Det såg ju lite roligt ut på kartan som min GPS ritar upp. En stor fin rund rutt runtom stan som avslutades med ett trådnystan just innan stopp. Och jo, jag vet hur man tar en skärmdump, men jag vill behålla såpass mycket anonymitet att jag inte avslöjar exakt hemadress..



Eftersökta jeansjacka

Jag har mycket skarpt ogillat jeansjackor men för en tid sedan sade det *pling* i mitt huvud och jag kom på med själv med att sukta efter en jeansjacka såå mycket. Då man vill ha något hittar man ju oftast inte det man söker på lång, lång tid. 

Nu hann det bara gå några veckor innan jag i DinoDina sprang på den perfekta från Cheap Monday. Ytterligare ett klädmärke vars storlekar mest skrattade mig rätt upp i ansiktet tidigare, och som nu återfinns i min garderob. *krux i rutan* 
Kapade med avsikt av mitt huvud eftersom jag är en äcklig människa som inte kunde låta bli att prova min nya jacka efter att jag varit på länk - innan jag duschat. Vill ni se ett troll kan ni istället googla på "troll".