Paus -> Slut

Semesterns första del är slut, liksom jag efter två futtiga arbetsdagar. Semestern var precis så där härligt slö och avkopplande, blandat med kul utflykter och program, som det ska vara. Jag har solat, simmat, badat osv. osv. Men....

Den första semesterveckan gick av stapeln i hemknutarna och besök hos diverse släktingar var en del av programmet. Det gick förvånansvärt lätt att hålla sig till tilltänkt plan och tack vare en god väns sällskap blev 3 av 4 träningspass av. Att det fjärde blev borta skulle kunna skyllas på tidsbrist, eventuellt att jag spolierade en hel dag med att må alldeles värdelöst. Värdelöst på grund av orimligt vinintag en het sommardag. Aja, man lever ju bara en gång och det var faktiskt hur kul som helst den kvällen, i alla fall tills jag blev väldigt, väldigt trött och kröp in i en kompis bil för en tupplur. Via bakluckan. 

Nära stugan vi bodde i fanns en mysig liten sjö med utsikt över skidliftarna i Himos.

För den andra semesterveckan hade jag vidlyftiga träningsplaner fastän bästaste Vicki hade gett mig frikort till att bara slappa en vecka. Gå i Himos backar. Springa längs vackra rutter. Gå kring en massa sevärdheter. Träna med kroppsvikt på terrassen. Hur det gick? Temperaturmätaren var stuck på ca +32 grader. Enligt vädersidorna låg vindhastigheten på noll meter per sekund. Jag kände mig sakta kokt och orkade inte ens sticka ut näsan i solen. 6 av 7 dagar gick i vilans tecken och de sevärdheter man inte kom ens nära med luftkonditionerad bil fick vara osedda. Med andra ord blev det inte några längre promenader, med undantag för dagen i Särkänniemi. På torsdagen fick jag nog av att bara vara så jag bestämde mig för att göra det där kroppsviktspasset på terrasen. 20 minuters cirkelträning med armpressar, knäböj, utfall, triceps mot trappräcket, situps...sedan tog krafterna helslut och jag bara låg på terrasen och flämtade i en våt pöl. 

Missförstå mig inte nu. Jag gillar sommar och värme, men att träna i över +30 är enbart jobbigt. Jag vill, men orkar inte. Dessutom har mitt blodtryck igen varit helt bananas och jag yr och eländig. Ja, jag dricker tillräckligt!

Semestern är i alla fall slut nu, och jag har två veckor på mig att hitta en bra rutin igen innan nästa semesters början. Igår blev det ett pass i bast..nej gymmet. Svinjobbigt även det i värmen, men jag höll humöret uppe och tyckte ändå det gick hyfsat bra. Idag känns det igen att jag gjort något med min utvilade lekamen - och jag älskar känslan! 

Planen för kommande kokheta veckor är att svetta sig igenom gympassen men antagligen ersätta löppassen med PW:s och stavgång tills utetemperaturen sjunker till under +25.. Jobbet har helt klart sin fördel nu, då jag bara behöver trycka på några knappar på väggen för att själv få välja grader. Yess.

Tystnad råder..

Semestern till ära är jag hellre avkopplad än uppkopplad. Avkoppling är nyckelordet för den här veckan. Är stationerad i en härlig stuga nära underbar finsk natur. Dagsutflykter till höger och vänster, några dopp i sjön, ett glas vin eller två på det... Ärligt talat är jag inte helt säker på att jag kommer hem i söndag som tänkt....

Favorit i repris

Släppte ut lite barnasinne igen, denna gång på en bakgård utan publik dock. Sjutton vad kul det kan vara, varför hade inte jag en sådan där som barn? Skuttade omkring i en halv evighet (emellan varven måste jag låta gudsonen få hoppa lite också, det är ju trots allt hans trampolin..) drog sedan ut på en länk i hettan och plankade några minuter som avslutning.

Väl hemma kunde det konstateras att sovrummet mer påminde om en bastu med mjuk inredning. Efter inte särskilt många minuters fundering kånkades madrasser och täcken ut på vardagsrumsgolvet, under takfläkten bredvid den öppna balkongdörren. Så mycket skönare! I alla fall tills jag skulle upp ur "sängen" på morgonen. Tydligen är hopp och skutt ännu bättre träning för magmusklerna än jag trodde! Kanske jag borde börja smyga dit oftare, typ medans gudsonen sover... 

Splizzeria

Varning för ett fullkomligt osponsorerat reklaminlägg. Varför? För jag kom till pizza-heaven i lördags.

Ibland blir ju suget efter pizza sådär abnormt stort och då finns det få andra lösningar än att äta pizza. Under en liten shoppingrunda (köpte bara en rosa eltandbordte och ett par tygtossor) provade jag på en ny pizzeria i Salo. Jag blev så positivt överraskad så jag liksom inte kan sluta tänka på den där maten. 

Dela din pizza, antingen två olika halvor med olika fyllningar, eller en halv pizza + en sallad eller förståss bara sallad. Samma fyllningar kunde väljas till salladerna som till pizzorna. Fina råvaror, sjukt gott, inte så flottigt. Jag åt pizza och kände efteråt att jag ätit något fräscht. Pizza utan dåligt samvete? Ja tack, i alla fall nån gång ibland. Och salladen, i synnerhet kycklingen var alldeles gudomligt god. Åh. Nu blev jag hungrig igen!

Priset dessutom lägre än i de flesta andra pizzerior. Ska jag hitta något negativt så skulle de väl då vara att det är väldigt svårt att säga beställningen "splizzalaatti".. Ska man synda kan man ju i alla fall göra det lite extra gott och lyxigt :) 

Måndagsträning

Idag är det torsdag. Lite i senaste laget för att komma igång med ett inlägg om måndag, men vad är väl några dagar såhär på sommaren, bloggarnas mest uttorkade tid? 

Ett av momenten i mitt träningsprogram just nu är dips. Jag började i tidigare träningsprogram på bänk me fötterna i golvet och har nu avancerat till att ha fötterna på en boll. Tyngre och skakigare, men faktiskt rätt kul. Och ja, jag är lite äcklig och är barfota. Gick till gymmet i sandaler, glömde ta med strumpor. Klantigt, men kommer inte upprepas på länge, länge. Hoppas jag.  

Jag har börjat gilla att träna triceps, som också har blivit en av mina starkare sidor. Förra veckan ökade jag rejält i tricepspress och nya ökningar på kommande där nästa vecka, tror jag. 

Sen skulle jag ju kunna påstå nu då att bilden är för att visa att jag använder den lite mindre bollen som blir i lämplig höjd för övningen, men i själva verket ville jag bara show off mitt lår som ändrat form. (här ska vi inte vara anspråkslösa..) Synd bara att mitt andra ben ramlat av !? 

Veckan som gått - träning v. 27

Måndag: Vila

Tisdag: Styrketräning helkropp 75 min

Onsdag: Jogging 20 min + PW 25 min

Torsdag: Lugn promenad 35 min + core 10 min + rörlighetsträning 10 min

Fredag: Styrketräning helkropp 75 min

Lördag: Vila

Söndag: Jogging 35 minuter + promenad 25 min

Totalt: 5 timmar, 10 minuter

Nöjd över att för första gången på länge ha fått in ens en promenad utöver det vanliga träningsprogramet. Ganska stabil träningsvecka skulle jag vilja påstå. Det var segt att komma iväg på det sista passet men igen en gång kom jag iväg tack vare att min fina mamma kom med och gick de första 15 minutrarna innan jag måste springa ifrån. Vi hade överenskommits om lämpliga rutter så ganska exakt efter mina 35 minuters joggande kom jag fast henne igen och vi kunde göra sällskap den sista biten hem. Guld värt!

Envis irritation

Jag är envis. Har jag ett träningsprogram att följa så kan man vara rätt så säker på att jag genomför det om jag så skrattar eller gråter mig igenom det, men idag blev den andra gången jag avvek från planen. Löppassen är tunga för mig, och vissa är tyngre än andra. För några veckor sedan sprang jag på en spånbana med äckelbranta backar där jag efter 17 minuter fick slänga i fyrhjulsdriften för att inte dyka med näsan före ner i spånet. Då hade jag problem med en grymt hög puls som absolut inte ville sjunka. Jag har alltid väldigt hög puls då jag springer, också sakta, men ibland är det liksom värre än vanligt. 

Lika var det idag. Jag har blivit hyfsat van med att hålla ut fastän pulsen är hög, men ibland blir det hopplöst. Jag blev tvungen att ta ungefär en minuts paus innan jag fortsatte de sista minuterna. Och som jag var arg på mig själv. Sedan tappade jag självförtroendet och orkade inte de sista 50 metrarna heller. 

Suck, alla dagar kan inte vara bra och jag irriterar mig på att jag inte kan misslyckas ens lite utan att sedan irritera mig resten av dagen. Jag sprang ju fortfarande mina 20 minuter, en del av dem med hyfsad fart dessutom. Vicki sade att jag är tuff som orkar så pass länge på snorhög puls och jag fick till ett riktigt bra pass..men ändå..ändå kan jag inte sluta irritera mig på att det inte gick hela vägen och istället ge mig själv en klapp på axeln för att jag inte gav upp. Sen gjordes ju inte saken bättre av att jag hellre imponerar på min förtjusande personliga tränare än gnäller att jag inte orkar. Misslyckas gör jag helst utan vittnen... 

Nej nu ska jag minsann rycka upp mig och planka lite istället. Och hoppas att pulsen hålls ens 5 slag lägre nästa gång det ska springas!