tisdag 21 oktober 2014

Fira vilovecka

Eftersom tiden går så sjukt fort så har jag redan kommit till den sista "perioden" med PT. Hur ska jag klara mig sen då, när jag blivit såhär bortskämd? Förra veckan var en vilovecka, tur det, för tiden gick om möjligt ännu fortare än normalt och mest i bak- och städtecken. Nu är jag med andra ord välfylld med kaka och andra bakverk, hyfsat utvilad och drabbad av träningsabstinens. Dags att köra igång året som 26-åring med gott humör och träningsiver, med en massa levande blommor i omgivningen! 

Klockan är inte ens halv 7 men jag räknar redan timmarna tills jag får se de nya träningsprogrammen och träna igenom ett av dem i bästa möjliga sällskap :) 

onsdag 8 oktober 2014

Coopertest

Nu är ju en stor del av mina läsare sådana som kommit hit via min förtjusande blivande PT Vicki, men för de som inte ännu läst där så har jag blivit "utsatt" för en del tester under förra veckan. 

Det första inföll på måndag, det fruktade Coopertestet. Jag var väldigt nervös, dels för att jag anser mig vara en värdelös löpare, men också för att väldigt många gamla hjärnspöken från grundskoletider gärna smyger sig på vid blotta tanken på sportplaner. Visst skulle det springas cooper också i skolan men jag kan inte minnas att jag någonsin skulle ha sprungit mer än ett varv runt den hatade sportplanen, om ens det. Jag var nervös för att jag ville ha revansch, nervös över att jag kanske inte skulle orka, nervös över att hjärnspökena skulle vinna. 

Först gick vi några varv, sedan skulle jag jogga ett varv som uppvärmning. Redan då var jag säker på att 12 minuter i någon vettig fart inte skulle gå alls. Besvikelsen var stor. Jag hade medan jag gick dit räknat ut att jag skulle behöva springa över 5 varv för att ha en chans att få till ett vettigt resultat, och om redan uppvärmningsvarvet var sådär jobbigt... 

Redan under det första varvet sköt pulsen i höjden, men jag tänkte att jag hellre gör i alla fall ett bra varv än att jag safear. På något vänster fick jag ändå blodad tand och att jag klarade det första varvet på under två minuter visade att jag hade en chans och knuffade iväg mina spöken. De följande varven gick långsammare men ändå i bättre fart än mina vanliga joggingrundor. Pulsen gjorde att det dånade i huvudet men Vickis hejarop då tiden började ta slut gav lite extrakrafter någonstans ifrån till att dra ut på stegen lite till. När tolv minuter hade gått kände jag mig som en urvriden trasa och jag stannade typ två sekunder innan tiden tog slut. Satt på stället och flämtade och väntade på att dånet skulle avta i huvudet. Det må inte ha varit bästa tänkbara resultat, men för mig som började vid så gott som noll till att ramla in under medel för kvinnor i min ålder en så otroligt stor vinst. 



Sträckan blev kring 2100 meter, 100 meter fått till att räknas till bra enligt tabellen. Det betyder att mitt mål tills nästa test är att bli bra. Tänk, från att ha orkat springa typ 50 meter till att ta sig den första kilometern, och då drabbas av benhinneinflammationer på löpande band, till att fortsätta kämpa, en minut i taget till att komma in på den övre kanten av medel. Det känns enormt!

Igen en gång ska konstateras att man inte underskatta huvudets kraft. Eftersom Coopern gick över alla mina förväntningar så har det nästan varit roligt att springa sedan dess. Löppassen i programet nu innehåller 45 minuter jogging i ett sträck och där har distansen ökat sakta men säkert sedan första gången. Note to self: Jag är inte en värdelös löpare - jag är medelbra!

Hoppsan..

.. dit hade en månad gått igen.. Och inga inlägg om veckans träning ens. 
Den enkla anledningen är väl att träningen var lite bortblåst här eftersom det tog nästan tre veckor för min förkylning att gå över. Förra veckan var faktiskt den första på länge där jag fick med alla träningspass. Medan jag var flunssig pinade jag mig igenom några styrkepass, men då jag fortfarande lätt snuvig försökte springa intervaller så var det jämställbart med att springa in i en vägg, tvärstopp. Jag tror förresten jag skippar det här med veckans träning en tid framåt eftersom det är helt snarlikt från vecka till vecka, i alla fall så länge jag följer planen. 

Egentligen skulle jag ha flera inlägg att producera, men jag får erkänna att mitt huvud varit inställt på allt annat än blogg den senaste tiden. Allt från bakning, storstädning till tapetsering har upptagit en stor del av tankekapaciteten. Och så är jag ju lite blondare igen så ni måste ha förståelse för att kapaciteten är som den är ;)