Muskeltest - resultat

För att testa konditionen har jag sprungit coopertest, men också muskelstyrka har testats. Del två gick av stapeln under förra veckan. Testet var "hemgjort" så att min PT valt ut lämpliga övningar för mig. "Hemgjort" betyder att det inte fanns några referensvärden att jämföra med efter det första testet, men det andra testet visade förbättringar jämte tidigare test. I tid är det sex veckor mellan muskeltesten.

Den första övningen var armpressar som jag gjort mot upphöjning. Det lär ska vara bättre att hålla kroppen rak istället för att göra armpressar med knäna i golvet. Om kroppen ska vara rak orkar jag dock inte göra strikta mot golvet, i alla fall inte tillräckligt många för att få till ett vettigt testresultat. Därför lutar jag mot fönsterbrädet istället för golvet. Här blev det en riktigt trevlig ökning på 9 repetitioner. Från 22 till 31. 

Rodd i TRX gav en ökning på fem repetitioner. Från 7 till 12. Nästan dubbelt upp!

Plankan undkommer jag tydligen aldrig. När jag började PT-projektet angav jag en minut i planka som ett av mina träningsmål.Det träningsmålet har varit krossat en längre tid, men "plågan" fortsätter. I test ett stog jag 72 sekunder, nu 90 sekunder.

Ryggresningar i ställning är en övning jag själv anser mig vara ganska duktig på. 27 stycken gjorde jag första gången, med 2,5 kgs tilläggsvikt. Nu var antalet 32 med samma vikt. 

Den sista, och i mitt tycke värsta, övningen var jägarvilan. Seriöst - vadå vila? När det värker och bränner i varenda liten fiber i benen efter bara en liten, liten stund. Futtiga 87 sekunder i test ett, nu 121 sekunder. 

Det verkligt glädjande var att alla resultat förbättrades, procentuellt sett rätt mycket till och med. Och på rätt så kort tid. Det kan kanske tilläggas att jag inte alls övat på vissa av övningarna. Jägarvila har jag gjort kanske 5 gånger i hela mitt liv (för att det är en purhemsk, jätteäcklig övning!). Hur som helst så är jag riktigt nöjd med resultaten och kan konstatera att de där fyra träningspassen per vecka nog gör skillnad i både kondition och styrka. Att det inte syns så jättestora resultat på kroppen är en annan saga, men processer måste få ta tid. Jag må inte vara bekväm med att lägga upp bilder på de fysiska resultaten - men visst finns sådana också även om de kanske inte är supertydliga. Fast så måste man också hålla i minnet att vikt och utseende påverkas av så himla många faktorer och att viktnedgång, fettprocenter o.s.v. sällan är bara svart på vitt.  Det är viktigt att komma ihåg att välmående och hälsa alltid är det viktigaste och hälsa är så mycket mer än bara siffror, vikt och måttband. Jag äter bra, jag tränar bra, jag mår bra. Halleluja!

Coopertest nummer två

Den 29.9 sprang jag mitt livs första coopertest. Nu, sju veckor senare, gjorde vi om testet. Förra gångens resultat blev inte helt exakt uppmätta 2095 meter. Med lika inexakta metoder mätte vi nu upp 2140 meter. Det betyder 45 meter mer nu än för 1,5 månader sedan. Om det är en bra ökning eller inte låter jag vara osagt, men det är i alla fall en ökning. Resultatet sätter mig 60 meter ifrån mitt nästa mål; att räknas som bra istället för medel. En annan liten förbättring var att pulsen sjunkit några slag sedan senaste gång. 

Löpningen har överhuvudtaget gått lite bättre sedan det senaste coopertestet. Jag sade redan då att vetskapen om att jag inte är så dålig på att springa som jag trott fick mig att gilla det mer. Övning ger färdighet och jag har märkt att det plötsligt slutat göra ont överallt då jag springer. Vaderna krampar inte direkt, jag blir inte öm i höfterna efteråt, benhinnorna värker inte.. Istället för min 45-minuters runda som finns inskrivet i träningsprogramet ökade jag självmant till 55 minuter. För att bekämpa att löprundorna uteblir på grund av halka i vinter har jag också investerat i ett par Icebug-skor. Löptossor med nabbar alltså. Nu väntar jag nästan på att det ska bli halt så att jag kan ta dem med ut på jungfrutur. 

Det känns lite tryggt ändå att jag hittat någon form av intresse för löpning och inte bara för styrketräning. Chansen att jag fortsätter också sen då jag inte längre har en PT som kollar upp mig är större såhär. Jag har nog lite ångest för att börja klara mig själv, samtidigt som jag vet att det senaste året har gett mig en massa kunskap och verktyg för framtiden. Och fastän jag hatade min PT lite dagen då hon sade att jag skulle springa Cooper (och lite också dagen då hon sade att test nummer två skulle utföras) så är jag innerligt tacksam över att hon "tvingade" mig till detta. En otroligt bra spark för min löpmotivation och för mitt självförtroende! 

Nu: Tagga för muskeltest del två.. 

Hjälp!

Jag har verkligen tappat 90% av min lust att blogga, det fastän jag ser att ni är några som tappert tittar in här nu som då.

Den första orsaken till bloggtorkan är att jag helt enkelt känner att jag inte har något klokt eller givande att komma med. Vad vill ni läsa om? Vad ska jag skriva?

Den andra orsaken är att jag känner mig skitlöjlig om jag tar en massa selfies hela tiden, samtidigt som bilder på mina fötter typ blir väldigt ointressant i längden. Och en blogg utan bilder är boooring.

Sedvanlig post-gym-klädsel. Yllejacka, gymppatights och klackar.. 

Den tredje orsaken är att jag inte längre orkar sätta igång datorn om kvällarna. Här tänker jag helt skylla på att man ju nu för tiden kan göra det mesta (läs: kolla fb och insta) via telefonen. Att blogga via telefonen blir dock för magstarkt, jag har ju för tusan sms-tumme redan...

Så, en utmaning till ni tappra själar som är kvar här: Vad vill ni läsa om? Kanske till och med dra till med en frågestund? Vad som helst, fast anonymt, så jag får en idé eller två till att fortsätta blogga.