Tog ett par minuters "paus" vid "djungelgymmet" längs spånbanan för lite armpressar och dips och fortsatte sedan springa. Satan i gatan vad skönt att svettas lite igen, och fasen vad nöjd jag är att jag kom iväg trots stormvindarna. Undrar förresten hur mycket protein det finns i sand, känns som att jag tuggade i mig ett kilo eller två..
Det mest förvånande är att jag valde löpspåret framom gymmet. Det brukar vara gymmet jag saknar men nu har jag längtat efter att snöra på löptossorna i flera veckor. Gymmet lockar i ärlighetens namn inte det minsta, men jag är värd att feelisträna en månad nu. Bara göra det jag vill, när jag vill. För tillfället vill jag inte planera och heller inte bli nertyngd av måsten. Träningsglädje och livsglädje!
