måndag 20 juni 2016

Klumpeduns på smultronjakt

Alltså bara hjälp vad tiden går! Kvällarna är liksom ännu kortare än vanligt - och soffan skönare än normalt. Jag har blivit så slö och förslappad att det inte är klokt. 

Igår blev det för första gången på länge en kort promenad. En promenad med 200 pauser för att plocka smultron. Det har aldrig någonsin funnits så mycket smultron på samma ställe som jag, men de har heller aldrig varit så förbaskat svåråtkomliga. 

Jag skulle träna till slutet. Jag skulle inte bli klumpig och stillasittande. Skadam sa det i v 27 o så var det långt till golvet, jobbigt att komma upp från liggande, tungt att stå längre stunder, svårt att få på skorna då fötterna är så svullna och banne mig tungt att ens gå längre än en kilometer. 

Nu får jag ta och skärpa till mig och faktiskt se till att röra mig mera, kanske finns det ännu en chans att inte bli helt "grönsakifierad" de sista veckorna. Jag längtar till att bli ledig och kunna spendera dagarna med korta promenader och simning (om så att jag lyckas få de lurviga benen att låta bli vara lurviga ens en timme i taget eller så- whats up med att ha en sån grym hårväxt som preggo!? Det är trevligt på huvudet - thats it!).

Men för att detta inte ska bli en klagovisa. Det fins fler än ovannämnda orsaker till att det är kiva att ligga på soffan. Det är då bebis är som mest aktiv och sparkar och rumlar runt. Det är alldeles, alldeles underbart och än så länge skulle jag inte byta bort att vara gravid mot något <3