Att ha kommit igång

Egentid hörni. Långa tider tänkte jag att jag borde ge mig iväg hemifrån själv en stund, men jag ville inte! Jag har definitivt inte skaffat barn för att nån annan ska ta hand om henne, jag bara ville inte lämna henne ur sikte för mer än en kvart! 

Så kom ändå stunden då gymmet började ropa på mig. Jag älskar att träna. Eller ja, jag älskar känslan efter att ha tränat är kanske mer rätt. Visst tränar jag hemma också men det är i gymmet framstegen görs och feelisen finns. För att komma igång bokade jag in mig med Vicki som var min tränare för ett par år sedan. Träningsglädjen, som är min prio 1 lååångt före utseende och vikt o.s.v., började genast återvända. 

Först tvingade jag mig ur huset medan mommo vaktade bebis, men tredje gången gillt gick det bättre. Nu börjar jag gilla mina barnfria 2h per vecka. Mer än så behövs inte just nu och bara tanken på att nån gång i framtiden ha henne borta över natten gör mig blek.  

En gång per vecka tränar jag nu i gymmet, en form av cirkelträning i princip. Utöver det har jag ett hemmaträningspass och ett antal barnvagnspromenader. Det sista tar emot mest men kanske till och med jag börjar gilla promenader mer bara vårsolen börjar hitta fram och det finns mer än typ 3 ljusa timmar per dag. Så är alltså planen och jag ser fram emot nästa gympass redan nu! 

I fredags då vi traskade till och från familjecafé var det ljuvligt promenadväder. Spring, was that you?